kära dagbok....

När vi var i Köpenhamn i söndags, var det an av tjejerna i klassen som sa
att hon tyckte min handväska var fin.
Jag sa tack, och berättade att den egentligen var min farmors.
(min farmor gick bort i somras)

Strax efter att jag sagt det, kände jag farmors doft eller hur man ska säga.
Det luktade precis som farmor runt omkring mig.
Jag är faktiskt ganska övertygad om att farmor var där för ett ögonblick och
tog åt sig av att hon hade en fin handväska och visade mig sin glädje över att
jag använder hennes grejjer :)

Jag tyckte faktiskt det va på tiden, jag har användt farmors handväskor ett bra tag nu,
men jag har inte kännt av något som skulle kunna tyda på hennes tacksamhet,
förrän nu i helgen.
Så i söndags gick jag i köpenhamn och luktade på farmorsdoften.





Tror du på andar och spöken?