kära dagbok....

Det känns lite som att det jag vill skriva om i bloggen, är för personligt.
Jag kommer inte ifrån alla mina tankar och känslor, men jag vill heller inte
skriva dem här. De tillhör liksom bara mig och utvalda godingar.

Det känns konstigt på något vis att skriva om allt annat, lägga ut bilder och
på något vis bara låtsas.
Det jag går igenom just nu är det värsta jag någonsin upplevt. Det är som en mardöm,
jag vill bara vakna och känna att det är borta.
Hur ska jag nånsin komma över Dig?
Jag har inte alls någon bra ide' för det. Jag överlever i stort sett nu bara, hur var det när man levde?
tre veckor har gått, jag ser lite ljus i tunneln, men det känns ändå långt bort.

Nu blev det personligt iallafall.
Men, ja det är ju min blogg och nej.. jag vet inte...