kära dagbok....

...det tar lite tid.
Att vänja sig vid att vara sambo altså.
Det är svårt att veta hur mycket man ska förvänta sig av varandra och av en själv
Förra veckan va kanon tycker jag för, då hade vi mycket eget på var sitt hål och när vi träffades kunde vi
verkligen njuta av att umgås med varandra.
Precis i början va vi hemma på kvällarna båda två, typ alla kvällar.
Då blir det inte lika roligt och mysigt att umgås. Tycker inte jag iaf.

Igår gled vi in på diskussionen kring vad som är svårt med att bo ihop.
På sätt o vis skulle man kunna tänka sig det som tjafs eller bråk.
men när ingen av oss kan hålla sig för skratt, går det liksom inte att vara
arg eller sur. Det var en ganska komisk upplevelse.

du är söt när du ler