skynda vs stressa
Är det skillnad på att stressa och skynda sig?
Jag hörde en berättelse om en flicka som frågade sin mamma på morgonen "Mamma har vi bråttom eller ska vi bara skynda oss?"
Jag är en person som verkligen inte kan med stress. Jag är inte stress tålig för fem öre.
När jag för några helger sedan skulle åka från Lund till Växjö, var vi lite för tidsoptimistiska sådär på morgonkvisten när man dessutom absolut inte vill åka ifrån varandra. Vä på väg ner till stationen insåg vi att det blir knappt om tid, eftersom L trodde att jag skulle missa tåget tyckte han jag skulle ta hans cykel och susa ner till stationen. Men eftersom jag inte var säker på vägen vill jag inte det. När han ändå insisterade på det, ställer jag mig o stampar med foten och blir trotsig som en annan treåring (tack för att du står ut med mig hjärtat) och liksom vägrar stressa,
Jag kan inte tänka och fungerar inte när jag stressar. Tåget hann jag med tack vare förseningar :) Ibland är även de uppskattade.
Jag kom iaf att tänka på det när jag idag, återigen skulle åka tåg från Lund till Växjö men tog bussen istället för att bli skjutsad på cykel, (eftersom det blev så stressigt sist). Den här gången tog bussen dock mycket mer tid än beräknat och jag fick springa till tåget som jag hann med, tack vare att jag sprang!
Så slutligen att åka buss en måndag morgon mellan Lund och Växjö, är inte riktigt min grejj.
Jag skyndar mig, ganska ofta det med visserligen, men så fort jag känner mig stressad blir allt kaotiskt och jag vägrar ofta göra något överhuvudtaget eller blir supertrotsig.
