kära dagbok....

Livet är bra märkligt.
Det går upp och ner och såfort man tycker att allt är så himla bra och man är nöjd med allt,
då bara förändras det, jätte fort. Som om man inte ska få vara glad och lycklig.
Jag är i en sånn svacka just nu. Har inte lust för någoting och vill liksom göra allt
samtidigt som jag inte vill göra nånting.

Fast på sätt och vis vet jag att det bara är tankar som jag faktiskt kan skjuta undan och strunta
i för de hjälper liksom inte. Men åandra sidan är jag en riktig tänkare. Jag kan gå och fundera på
i stort sett vad som helst.
Just nu har jag haft tankarna på en kompis, som jag inte riktgt vet var jag har.
Jag vet inte om hon är sur eller om jag gjort något fel. För ett tag sedan var det t.o.m.
så att jag var lite sur på kompisen.
Och det dumma med hela situationen är att jag vet med mig själv att jag inte "får"
gå runt och tänka gå sånna saker för det påverkar mitt humör jättemycket.

Jag saknar min lillebror jättemycket.
Jag önskar så innerligt att sölvesborg och lund låg närmre varandra.

Igår läste jag en artikel i Hennes, om att göra slut och bli dumpad.
Det gjorde inte det hela mycket bättre kan jag säg.
Kärleken min, sa till mig att det inte var bra för mig att läsa sånna saker,
och jag tror faktiskt han har rätt. Men nu har iaf den artikeln också
satt igång tankarna. Det enda jag vill just nu är att han ska komma hem
så att vi kan umgås.
Gud så jag längtar efter att umgås med honom. Vi har liksom ine riktigt hunnit
med det sedan i somras känns det som. Våra helger är uppbokade på olika håll,
såklart. Och i veckorna har det liksom inte riktigt prioriterats skulle man väl kunna
säga, inte på grund av att vi inte vill, en jag vet inte. Det är lönlöst att bortförklara det.

Nu ska jag se framåt istället.
Laga lite lunch och sen sticka iväg och träna.
Då rensar man också tankarna rätt bra.