kära dagbok....

Det är verkligen sorg i hela mig.
Jag hoppas, åh vad jag hoppas att det kommer nånting riktigt riktigt bra ur detta.
Jag saknar dig så mycket, samtidigt som jag vet att vi behöver detta för att inte bli
alldeles galna på varandra.

Igår var jag i lägenheten och hos L, för att hämta kläder och lite grejjer.
Det kändes väldigt ledsamt, jag kände även inom mig hur ilskan var på väg att ta över.
Varför händer detta, vi förtjänar ju så mycket bättre?! Utan L, hade jag nog åkt därifrån
arg, men istället pratade vi med varandra. Det som vi alltid varit så bra på.
Jag låg i hans famn ett tag, det känns som att det är där jag hör hemma. Sen körde jag
tillbaka till Sölvesborg.

Och idag börjar en ny vecka.
Jag känner inte att jag har något att glädjas över, inget speciellt och utmärkande iaf.
Självklart är jag glad för att jag är frisk, har fina vänner och en underbar familj.
Men mitt fina och kärleksfulla förhållande till världens underbaraste kille, saknas stort!

Visst blir det bättre?
Visst mår man bättre sen?