kära dagbok....

Det börjar sjunka in, men allt är fortfarande väldigt overkligt.
Kommer hon verkligen aldrig mer hem?
Vad det verkligen hon vi tog farväl av?
Vad händer nu?

Min kära Farmor, som efter lång tid på sjukhuset, somnade in för evigt  i fredagskväll.
Hela helgen har varit ganska overklig.
Allt fortsätter ju som vanligt, det är inget som syns på utsidan.
Men inom oss gör det ont.
Särskilt ont har nog Farfar. Hjärtesorg.
I vintras firade de 53 års bröllopsdag!
53 år

Jag är ändå så glad för att när jag träffade Farmor i livet senast, satt vi ute i solen och njöt.
Vi pratade och skrattade, det är en härlig bild jag har i minnet, som jag är oerhört tacksam för.
Jag tog till och med en bild just den dagen på henne :)

jag fattar nog fortfarande inte det.
Eftersom Farmor varit på sjukhus i stort sett hela detta året, har det ju bara varit Farfar i huset.

Livet kommer liksom ifatt en  när sånt här inträffar.
Man blir medveten om kärleken till sina nära. Om hur otroligt viktigt det är att leva livet just nu.
Att inte oroa sig eftersom saker och ting blir som de blir, och oftast komer det ändå något gott ur allt.
En väldigt blandad och overklig helg och troligtvis denna kommande tiden likaså.