som en blixt...
Igår när jag va ute och gick, funderade jag som säkert många andra på allt möjligt som far runt i huvudet....
Jag insåg plötsligt att om jag vetat varför jag grät och skrek om vartannat sommaren efter studenten så hade jag sluppit leva med en sån ångest... Nu har jag insett att det inte var något fel på mig. Att det mer troligt är fullkomligt normalt att känna lite så.. Nu var kanske det jag kände lite extremt, men troligtvis för att jag inte visste varför det kändes som det gjorde.
Idag tror jag att det var en typ av depresion med en hel del ångest, tänk ändå att det tar nästan två år för mig att inse det. Och allt hänger på att en dag vakna och inte känna att det lönt att stiga upp (!)
För mig krävdes det bara att inse att jag inte mår bra och behöver hjälp. Som tur väl för min skull... räckte det. Jag tog själv det första steget till hjälp, sen att det inte drevs vidare... behövdes kanske inte.
Detta insåg jag igår, 17 juni och jag tog studenten för två år sedan.
Känns som jag är en hel tyngd lättare :)
Kanske det är för personligt att skriva.. men det va vad jag tänkte på.
NU är det äntligen lyckorus och fjärilar i magen igen. det förtjänar jag :)
Jag insåg plötsligt att om jag vetat varför jag grät och skrek om vartannat sommaren efter studenten så hade jag sluppit leva med en sån ångest... Nu har jag insett att det inte var något fel på mig. Att det mer troligt är fullkomligt normalt att känna lite så.. Nu var kanske det jag kände lite extremt, men troligtvis för att jag inte visste varför det kändes som det gjorde.
Idag tror jag att det var en typ av depresion med en hel del ångest, tänk ändå att det tar nästan två år för mig att inse det. Och allt hänger på att en dag vakna och inte känna att det lönt att stiga upp (!)
För mig krävdes det bara att inse att jag inte mår bra och behöver hjälp. Som tur väl för min skull... räckte det. Jag tog själv det första steget till hjälp, sen att det inte drevs vidare... behövdes kanske inte.
Detta insåg jag igår, 17 juni och jag tog studenten för två år sedan.
Känns som jag är en hel tyngd lättare :)
Kanske det är för personligt att skriva.. men det va vad jag tänkte på.
NU är det äntligen lyckorus och fjärilar i magen igen. det förtjänar jag :)
Skriv till mig här
Trackback
