solen är så välkommen
Spenderat hela dagen med min käraste.
Vi har legat på stranden, solat och lyssnat med en varsin öronsnäcka på
Thomas Bodströms nya bok -Rymmaren
Jag började lyssna mitt i visserligen, men fastnade verkligen för den.
Vi spelade även lite strandtennis som jag (om jag får lova att säga det) är hyfsat bra på.
Ska man lyssna på Lasse är jag dessutom riktigt duktig för att inte ha spelat så mycket.
Som om det vore hjärnkirurgi eller vadå? Klart jag är bra!! =)
Nu när all rea ändå är igång har jag tänkt att jag kanske skulle införskaffa mig en
ny MP3spelare med större minne. Just nu har jag bara 256 mb
Jag får inte plats med så många låter med det minnet, och en hel bok skulle jag ju absolut inte få plats med.
Känns som det skulle kunna vara en god investering,
iom allt resande jag ändå tar mig igenom under året.
Dagen har iaf varit underbart skön. Bara varit ledig.
Och det fina vädret spär ju gärna på lite extra.
Nej nu prasslar det från vardagsrummet, ska äta lite kex och ost med mor min.
Sen blir det sängen i tid, för imorgon är det jobbet som gäller.
Jag hade nog klarat av att vara ledig hela sommaren om någon bett mig faktiskt.
Det är okej när jag väl är på jobbet, det är absolut inget fel på det.
Men jag tycker det är så skönt att vara ledig och bara vara....
Njuter nog mer och uppskattar mer att vara hemma, än tidigare sommrar.
Nu vet jag ju dessutom att till hösten flyttar min älskling och jag tillbaka till lägenheten
och fortsätter att ha ett underbart liv där
Kan inte låta bli att längta lite ♥
när livet kommer ifatt....
Det börjar sjunka in, men allt är fortfarande väldigt overkligt.
Kommer hon verkligen aldrig mer hem?
Vad det verkligen hon vi tog farväl av?
Vad händer nu?
Min kära Farmor, som efter lång tid på sjukhuset, somnade in för evigt i fredagskväll.
Hela helgen har varit ganska overklig.
Allt fortsätter ju som vanligt, det är inget som syns på utsidan.
Men inom oss gör det ont.
Särskilt ont har nog Farfar. Hjärtesorg.
I vintras firade de 53 års bröllopsdag!
53 år
Jag är ändå så glad för att när jag träffade Farmor i livet senast, satt vi ute i solen och njöt.
Vi pratade och skrattade, det är en härlig bild jag har i minnet, som jag är oerhört tacksam för.
Jag tog till och med en bild just den dagen på henne :)
jag fattar nog fortfarande inte det.
Eftersom Farmor varit på sjukhus i stort sett hela detta året, har det ju bara varit Farfar i huset.
Livet kommer liksom ifatt en när sånt här inträffar.
Man blir medveten om kärleken till sina nära. Om hur otroligt viktigt det är att leva livet just nu.
Att inte oroa sig eftersom saker och ting blir som de blir, och oftast komer det ändå något gott ur allt.
En väldigt blandad och overklig helg och troligtvis denna kommande tiden likaså.
